Usch, nyss blev jag så rädd att jag blev så arg och ledsen samtidigt. Känns för pinsamt att berätta vad orsaken var här på bloggen.Robert viste inte om han skulle skratta eller gråta åt mig ha ha...nåja. Jag skyller på hormonerna...Nu kan jag i alla fall skratta åt det..
Bäst och sova för man vet aldrig när det är dags......
Natti natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar